Tyreoideasjukdomar är bland de vanligast förekommande medicinska tillstånden, särskilt bland kvinnor, och förekomsten ökar med åldern. Det är mycket vanligt att ta tyreoideafunktionsprover när patienter söker för mer eller mindre ospecifika besvär som kan vara förenliga med antigen hyper- eller hypofunktion av tyreoidea. Dessa tyreoideafunktionsprover (TSH, T4 och T3) utfaller på ett specifikt sätt vid hyper- resp hypotyreos.

TSH (tyreoidea-stimulerande hormon) från hypofysen stimulerar tyreoideas syntes och sekretion av tyreoideahormonerna tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3). T4 är under normala förhållanden det kvantitativt dominerande hormonet. T3, som är det biologiskt aktiva hormonent, bildas till största delen genom dejodinering av T4 i framför allt lever och skelettmuskulatur. TSH-sekretionen regleras av nivåerna av fritt T3 och T4 i blodet via sk negativ feedback. TSH ökar när T3 och T4 sjunker, och minskar sjunker vid stigande T3 och T4. Trots att T3 utövar den direkta hämningen av TSH-sekretionen svarar T4 för en betydande del av hämningen, tack vare att det sker en snabb konversion av T4 till T3 i de TSH-bildande cellerna i hypofysen. TSH-koncentration är bättre korrelerad till T4-koncentrationen än till T3-koncentrationen hos friska individer.